Det inre jag säger stopp

Jag hade tagit med lite jobbgrejer till Hangö. Jag tänkte uppdatera listor och sånt som inte kräver så stor tankeverksamhet men kanske lite tid.

Jag satte in usb-stickan i maskin och klicka fram den rätta mappen. Föga förvånad blev jag när jag märkte att listan jag tagit upp var väldans gammal. Då hade jag i min fredagströtthet glömt att överföra den nyaste listan till usb-stickan. Så tokigt det kan gå! Jag tror att mitt undermedvetna tyckte att det var dags för en liten jobbpaus. Nu kan jag inte göra mycket annat än att hålla med. Idag och imorgon tänker jag vara ledig. På måndag börjar jag jobba igen. Punkt slut!

Jag är en tjuv

Efter att jag gett mina superbra tips för Hangödagarna gick jag till en av Hangös modemecka. Där hittade jag ett par strumbyxor i trevlig färg. Jag tog dem i handen och tänkte att jag skulle fundera på att köpa dem medan jag tittar på annat. Samtidigt som jag tittar på annat så tyckte jag att det var en bra idé att ringa Chattis. Medan vi pratade gick jag ut ur butiken. Med strumpbyxorna i handen. Utan att ha betalat.

När jag sedan upptäckte vad jag hade gjort sprang jag tillbaka och sa: Ursäkta jag var omedvetet på väg att stjäla. Tanterna hade roligt bakom kassan, men samtidigt tyckte de att det var lite skrämmande hur lätt någon kan stjäla varor från deras butik. Någon vacker dag kan det vara skäl att skaffa alarm.

De dåliga beslutens dag

Igår tog jag två dåliga beslut.

1. Den gamla hemstadens kultursekreterare ringde mig och frågade om jag kunde hjälpa till på Hangödagarna. "Visst" hör jag mig själv säga. Det här veckoslutet skulle jag ju vila inte jobba. Nå, sist och slutligen behövde de inte min hjälp så förfärligt mycket så jag fick betalt för ingenting. Så värst dåligt beslut var det inte.

2. Nästa vecka är en viktig vecka för mig karriärsmässigt. Jag kunde bara konstatera att mitt hår ser för jävligt ut och att jag absolut borde göra något åt saken. Jag gick till en drop-in frissa som jag hört både gott och ont om. Jag har rätt länge haft ljusa slingor och varit mer blond än brunett. Nu tänkte jag att jag skulle så småningon återgå till brunett. Frissan tyckte att man kunde färga håret nära min egen hårfärg. Okej sa jag. Jag blev ju nästan svarthårig. Egentligen är det inte så farligt utan det är en vanesak. Och mamma påminde mig om att jag faktiskt är rätt mörk till naturen. Men på någotvis kände jag mig mycket coolare med ljust hår.

Fast besluten sen ändå inte var så katastrofala så bör jag gå två kurser:

Lär dig säga nej - intensivkurs samt
Våga öppna käften

Så kallade cravings

Idag har jag varit lite dum mot mig själv. Jag har ätit frukost och lunch men ingen middag. Om inte lite jordgubbar och nötter räknas. Detta betyder att jag ligger i mitt hotellrum och drömmar om pizza och pasta. Jag har lust att dricka och äta allt som finns i minibaren. Det kan bli dyrt, därför går jag och tvättar tänderna. För sen är det lite äckligt att äta choklad och dricka cider. Tur så har jag en frukostbuffé att se fram emot. För en gångs skull ser man fram emot att stiga upp tidigt.

Översättning

På gårdagens tupare fanns det några internationella gäster. Jag kommer inte ihåg varför men vi började tala om hus och då fundera vi vad endel hus är på engelska. Direkt översatt:

Radhus - Rowhous
Höghus - Highhouse
Och favoriten:
Egnahems hus - Own home house

Engelska är ett så lustigt språk.

Moster

Trots att jobbet för tillfället tar upp en stor del av mitt liv, så hann jag umgås med Chefen på torsdag. Det hade gått nästan två veckor sen senast och mycket hade hänt. Chefen har börjat på dagis och vad jag förstod så tycker han att det är ett rätt prima ställe. Pasta, glass, lastbilar, traktorer, helikoptrar och massa annat häftigt.

Det mysigaste på hela kvällen var när Chefen ville kramas och klättra på mig och den otroligt stora glädje och lycka den lilla killen sprider. Tre sekunder med Chefen och man är på gott humör flera dagar över.

Diskussion i köket

Sambon: Sluta tänka på jobb!
Jag: Syns det så tydligt?
Sambon: Nå joo!

Jag längtar efter 7.9.2008 när all den här rumban är slut.

Idag tappa jag min högra sko mitt på Mannerheimvägen i Helsingfors

Jag tänkte att ni kanske ville veta det.

Karriärkvinna

Chattis och jag har flera gånger konstaterat att det aldrig blir någo stora karriärkvinnor av oss. Vi tycker om vår fritid för mycket för att öda den på att arbeta. Pengar är ju trevligt, men om man jobbar hela tiden så hinner man ju inte öda opp pengarna.

Gissa om jag blev förvånad när jag märkte att jag på torsdag jobbat 9,5 timme i sträck och 10,5 timme idag. Samt lite jobb på söndagen också. I och för sig så är det här ännu ingenting. Det finns ju de som slavar 12-14 timmar i sträck. Om jag börjar gå till sådana överdrifter, vänligen slå till mig.

Hur gick det sen?

Jag psykade mig att det kan vara en upplevelse att jogga i regnet. Plötsligt såg jag fram emot det. Jag grävde fram mina 9 år gamla regnbyxor, som i dagens läge är väldans tajta vid kroppens mittparti, samt tog på mig min två storlekar för stora seglarrock. Nu var jag vattentät.

Sedan blev jag ytterst besviken. Regnet hade förändrats till pyttelite dugg. Så nu stod jag där i onödan med min obekväma regnmundering. Men det blev några varv runt banan i varje fall. Och jäkligt varmt blev det också. Seglarrockars material andas inte precis.

Eftersom jag kände mig lite småfjanttig i mina kläder så lekte jag att jag utförde en ny sorts träning. Ni vet de där muskelkillar som brukar sätta sig i bastun i regnkläder för att gå ner i vikt. Jag försökte samma, men med att jogga istället. Får se hur det fungerade...

Att träna

Jag och sambon lovade att börja träna tillsammans. Förra veckan var vi två gånger på länk och det är helt ok med tänke på att jag inte har sysslat med liknande aktiviteter på snart två år. Den här veckan blev lite annorlunda. Sambon hade varit på paintball hela veckoslutet så han orka inte på måndag. Vad orsaken var på tisdag så vet jag inte. På onsdag var jag till Åbo och kom hem sent. På torsdag lekte jag karriärkvinna och jobbade till sent. Igår var det fredag och jag var lika slut som Chefen är när han har lekt med min fasters man.

Så nu har jag två dagar på mig att träna. Jag hade faktiskt sikta mig på att gå ut och få motion. Nu ska det förstås regna. Vi får se om jag tänker vara modig och leta efter regnbyxorna och ta en tur i regnet.

Fortsättning följer...

Balkongen

För första gången på 6 månader har vi balkongdörren öppen. Kan ni fatta hur skönt det är att vädra ordentligt?! Otroligt! Jag kan till och med höra hur regnet bara öser ner där ute. Däremot ser jag fortfarande inte så långt. Terassen som vi fick då när de började med remonten, är öppen igen.

Ny släkt som alltid funnits

På lördag var jag på släktträff. Den ena halva av bunten kände jag väl, den andra delen hade jag aldrig träffat tidigare. Förutom en. Han är min sambos bekant och tydligen var min farfar och hans morfars mor syskon. Tänka sig!

Fisk

Jag har kommit på en till orsak varför fisk inte är så morjens att tillreda hemma. Det stinker i hela lägenhet av små små fiskrester. Blä!

Hallon

Hallon skulle vara gott just nu. Märk! Jag är på dåligt humör men istället för att sukta efter chips och choklad så vill jag ha hallon. Hyvä minä!