Det går inte alltid som man tänkt sig

Jag hade veckan planerad och jag gillade min plan. Idag sade bilen stopp för planen. När kylarvätskan rinner ut lika snabbt som vattnet i vessabyttan när man spolar, då vet man att man inte ska köra långt bort utan till närmaste bilverkstad. Nu får jag snällt ändra om veckans planer. Idag kan jag t.ex. skotta snö för det kommer hur mycket som helst av den varan.

Det litterära äventyret

Under veckoslutet upplevde jag något jag aldrig upplevt förut, nämligen Mariehamns litteraturdagar. Jag var där för att få inspiration i mitt eget jobb och för att veta hur de bygger upp evenemanget. För det första blir man väldigt avundsjuk på deras bibliotek och deras nya kulturhus. För det andra hade de ett fint program. Trots att jag inte hade läst något av de verk som författarna var där för att prata om var det ändå intressant. Förut hade jag inte så stort intresse för författarträffar, men nu tycker jag att böckerna de skrivit blev dubbelt så intressanta.

Det snygga kulturhuset.

Mariehamns bibliotek.

Huvudrätten på den litterära supén, menyn var planerad av Michael Björklund. Antibiotikalaxen var otroligt god. Och vad mysigt det var att äta middag i biblioteket.

Nu är jag väldigt inspirerad och hoppas på att vårt evenemang ska bli lika trevligt som Mariehamns. Däremot kunde jag än en gång konstatera att jag måste bli bättre på att mingla. Är fortfarande värdelös på det.

Ignore, ignore

Jag tänker ignorera snön som föll ner på marken i natt och låter bli att skotta gården. Jag litar på varmare grader och att solen gör sitt jobb.

Sliten

Tystnaden beror på att jag har varit på litterärt äventyr i Mariehamn, mer om det senare.

För tillfället undrar jag om någon känner för att gå och handla åt mig? Jag är mycket hungrig och väldigt trött efter nattens resa. Det var verkligen inte ett slugt reseval vi gjorde. Jag har nämligen sovit ca 1,5 timme. Fast det var ju inte nödvändigt att gå till färjans disko, men dumt huvud får kroppen lida.

Tillbaka till att handla och mat. Den som går och handlar åt mig får även äran att tillreda maten. Tänk vad roligt det skulle vara!

Ingen frivillig?

Tatueringsjakten fortsätter

Den här sidan inspirerar mig. Det kan hända att en nyckel smyckar min arm någon dag.

Väderprognosen

Smattret på plåttaket avslöjar att det regnar. Nog smälter väl snön snabbare på det viset?

Fixarn

Jag försöker få bort teinifiilisen från rummet i barndomshemmet. Därav har jag idag sagt adjö till teinilampan:

Blått och kinesiska tecken var hett stoff i slutet av 90-talet. Jag var världens gladaste fjortis när jag fick den här lampan av en polare. Nu är dock denna era slut (och dåligt belysning), för nu...

...lyser en vit liknande lampa upp mina vardagskvällar. Dessutom gjorde jag bytet helt själv. Jag vill tro att det var svårt, närapå omöjligt, men sanningen är att en 5-åring skulle ha klarat av bytet av lampskärmarna.

Dessa damer har jag sällskap av varje kväll.

Man blir ju syyyr

Vi var en sväng till Ikea ikväll. Det huvudsakliga ärendet var att köpa en taklampa till rummet i barndomshemmet. Det blev en rund simpel lampa för typ 4 juuuro. Vi lyckades även bonga säng och soffa till det framtida huset. Vad det här inlägget ska handla om är Ikeakatalogen. På vår dörr står det "Ei ilmaisjakeluita, kiitos". Det resulterar i att vi inte få katalogen hem. I Ikea har de lånekataloger och i kassan frågade jag varifrån man kan få kataloger att ta hem. Kassörskan svarade vänligt att det finns kataloger vid hissen. Glatt skuttade Mickus till ställningarna (okej, han gick helt normalt) och tillbaka kommer han med tre tunna kataloger. Varför i helsike kan man inte få den tjocka katalogen med sig hem???

Fotot heter: Exponerad arg blick.

Nej!

Jag satte på TV:n och på den tredje kanalen kommer programmet som en skara finnar sjunger på dålig engelska. Den här gången var det en ung man som ylade fram Time Is Running Out av Muse. Snälla, låt Muse låtar vara ifred. Tur så var uppträdandet på slutrakan så jag hörde inte allt för länge på när låten blev misshandlad. Nu byter jag kanal före någon ylar fram något ännu värre.

Äsch.

weheartit.com

Varför är fåglar fina som tatueringar? Jag tycker inte om fåglar men får ändå lust att tatuera fjäderfän på min kropp.

Ditt och datt från biografen

Det var ingen munter film jag bjöd föräldrarna på. Däremot kunde jag konstatera och vara tacksam för den lyckliga barndom jag haft.

Annars kunde jag konstatera att jag var den yngsta i publiken. Före filmen fann jag mig själv sittandes mellan mina föräldrar och diskuterade bostadslån.

Jag avslutar denna dag med att tycka att det är trevligt och bra att man även i Hangö har möjlighet att uppleva 3D filmer om man så vill (Obs!kvällens film var inte 3D).

Kopel åå

Det skulle vara klokt av mig att göra som bloggen heter, det vill säga ta en tanke i taget. För tillfället flyger det flera hundra tankar om allt möjligt i min lilla hjärna (ja, min hjärna måste vara liten för mitt huvud är inte så överdrivet stort). Därför ska jag koppla av och samtidigt bättra på kulturkondisen genom att gå på bio. Kvällens film är Svinalängorna och sällskapet är mor och far. Den som tror att jag fiskar åt mig gratis biobiljett kan gå och tro någon annanstans för den här gången är det jag som bjuder.

Morgonen då jag sade stopp

Klockan visar 7.10 och temperaturmätaren -10 grader. Jag tittar på mina svarta stövlar och suckar. Jag tittar på mina gråa uggsliknande svinhala stövlar och tänker nej. Jag tittar på mina bruna vinterkängor och tänker "orka knyta de där skorna igen". Jag vet att om några timmar är temperaturen vid nollan och sneglar på mina converse. Tänk om jag skulle prova om de går på med yllesockor på fötterna. Foten slank relativt lätt in i dojjan och då bestämde jag mig för att det är dags att väcka tossorna från sin vinterdvala.

Happy feet.

Om träning

Jag vet att jag för en tid sedan skrev att jag inte skulle blogga om träning, men sini idag har jag upplevt något nytt. Springmattan. Inte alls så farlig som jag trott och egentligen ganska roligt att springa på den. Speciellt om man har en kaveri bredvid som man kan tjattra med. Och det att jag klarade av att springa och prata samtidigt var även det en ny upplevelse.

Det där håret

Eftersom jag största delen av mitt vuxna liv haft kort hår, har jag aldrig förstått folk som har långt hår pirra över när frissan klippt en centimeter för mycket. Jag bad Frimans hovfrisör klippa mina toppar och dit for några centimeter. Och visst märker och känner jag en skillnad. Väldans underligt.