När man ska ha ett nytt pass, så ska man också ha ett nytt foto. Det är ju förstås dömt till att misslyckas. Tre försök gjorde vi och alla tre var lika hemska. Jag skyller på den neutrala minen. När jag har en neutral min så tror folk att jag är otroligt sur. Så som om jag skulle ha stigit upp på morgonen och slagit mitt smalben mot en bordskant, så som om jag skulle ha ätit en citron, så som om jag skulle ha missat bussen varje morgon, så som om ingenting i mitt liv skulle gå rätt till. Så sur ser jag ut med min neutrala min. Sedan kan mitt hår lägga sig på ett normalt sätt utan det ska ju också krångla. Och varför regnar det alltid de dagarna jag ska ta passfoto? I varje fall vid det tredje så gav jag upp och mitt passfoto för fem år framåt är på en sur, ful i håret och superrunt ansikte Cheniq.
Idag hade jag beställt tid på polisstationen för min ansökan. Då behöver man inte köa utan de ropar upp ens namn den tid man har bestämt och fixar ansökan så där hux flux. När jag kommer in så är det miljoner lappar på väggen och det tar en stund för mig att fatta åt vilket håll jag ska gå. Jag hade tid 11.00 och 11.15 hade jag fortfarande inte uträttat mitt ärende. Så jag tog en nummerlapp. Då var det nästan ingen andra kunder där så det gick fort. Tydligen hade nog min tid stämt så antingen är jag döv eller så hade de viska mitt namn för jag hörde minsann inte någon ropa efter mig.
Nu är ändå passet fixat och om en vecka ska jag gå efter det. Får se hur det går.
1 kommentar:
Oj, du är steget före mej då! Jag har ännu hela härligheten framför mej :)
Skicka en kommentar