På stan kan jag bli
den sura finnen, men ibland förvandlas jag till den överdrivet glada finlandssvensken. Det sker oftast när jag möter någon bekant som jag inte förväntar mig att se och då spricker jag upp i ett leende och säger: Heeeeeeej!
Detta sker alltid med personer som jag sedan inte blir och prata med. När jag går vidare känner jag mig som en idiot som aldrig skulle ha träffat på en bekant förut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar